På 30-talet kom de första badrummen i bostäder (Andersson & Rönnow 2014). Under 40-talet hade golvbrunnarna en fyrkantigöppning för att passa mot klinkergolven. Under 50-talet började de första plastmattorna slå igenom och problematiken med anslutningen till golvbrunnen uppmärksammades och golvbrunnen utvecklades till en rund modell.

På 60-talet kom de första plastbrunnarna på marknaden. Senare på 70-talet kom nyare krav om att avloppsbrunnar skulle klara av hårdare krav om temperaturförändringar och detta ledde främst till att tillverkarna av plastbrunnar var tvungna att byta dåvarande plastmaterial som användes.

Under 80-talet utvecklades ett projekt som kallades för VASKA.
VASKA var ett experimentbyggnads- och forskningsprojekt som genomfördes i två nya bostadsområden i Umeå med fokus på vattenskadesäkert byggande. Målet var att visa att genom enkla medel kunna bygga säkert i vanlig bostadsproduktion. VASKA visade sig vara ett lyckat projekt och statistik åren efter (1988-2000) visar att det förkom inga vattenskador alls i de många tusen hem som byggdes med VASKA-principen. Under byggtiden i VASKA-projektet var det just montering av golvbrunnar som fick flest nedslag där brunn och mattanslutning behövdes göras om. Ett av VASKA-projektets krav var att förhöjningsring inte fick användas.

1990 kom Nordiskakommittén för byggbestämmelser med nya regler för golvbrunnar vid namn ”produktregel 17”. Kraven var mer krävande än tidigare och resulterade i att golvbrunnstillverkarna fick ta fram nya modeller. April 1991 börjades de första golvbrunnarna enligt produktregel 17 att tillverkas. GVK (Golvbranschens våtrumskontroll) säger att golvbrunnar före 1990 ska bytas ut renovering eller liknande.

Före 90-talet lades ofta spånskivan med fall genom att placera små träkilar under den. Det var också vanligt att golvbrunnen monterades direkt i spånskivan, något som inte är tillåtet idag. Att montera golvbrunnen direkt i skivan har visat sig skapa problem då skivan kan röra sig och att tätskiktet riskerar att lossna. Idag monteras golvbrunnar i kortlingar och vanligen med en montageplatta. Jansson (2010) visar ett undersökt badrum som SP gick igenom efter en vattenskada att en golvbrunn var monterad mitt i en skarv mellan två olika spånskivor och dessutom utan kortlingar. Resultatet var att spånskivan kunde röra sig och att flytspacklet och tätskiktet var spräckt kring golvbrunnen. Dock tillägger Jansson att det är oklart om spacklet sprack i badrummet eller när provbiten skickades till SP för undersökning.

Andersson & Rönnow (2014) redovisar också att erfarenheter från branschen visar att det inte är ovanligt att det renoveras badrum där en gammal golvbrunn får sitta kvar. Detta sparar tillfälligt ett par tusenlappar men kan kosta betydligt mer senare. Golvbrunnar som är av gjutjärn är i regel oftast minst 20 år gamla. Problemet med gjutjärnsbrunnar uppstår när de rostar vilket kan leda till att springor kan uppstå mellan golvbrunnen och tätskiktet. Det har visat sig att flera gjutjärnsbrunnar inte byts i just betongbjälklag, troligen för att dessa är svårare att byta ut än i träbjälklag [då detta kräver att man måste bila sönder betongen för att komma åt att byta brunnen].

Rostskadad gjutjärnsbrunn vid husbesiktning i Skåne. Foto: Carl Andersson

Standarden som bestämmer reglerna kring golvbrunnar heter SS-EN1253 (Andersson och Rönnow 2014).

Golvbrunnar klassificeras genom vilken yttre last det klarar av. Golvbrunnar för bostäder och som inte utsätts för fordonstrafik heter Klass K 3.

Brunnar ska tåla en vattentemperatur på 95°C. Minimidjupet för vattenlåset ska vara 50 mm. Inbyggda brunnar bör vara möjliga att genom mekanisk rengöring rensa utloppssystemet. Brunnar som inte går att rengöra genom att lyfta ur vattenlåset ska ha självrenande förmåga.

Själva brunnskroppen ska vara vattentät och klara ett tryck på 0,01 MPa eller 1 meter vattenpelare.

Brunnar ska ha tydliga märkningar som ska synas efter montaget, dock ej om det skulle vara skadligt för produkten eller dess funktion. Märkningen ska bland annat innehålla: tillverkare, SS-EN1253 och tillverkningsperiod.

Fukt och temperaturrörelser
Orsaken till att sprickor uppstår som ger otätheter i våtrum med keramiska plattor beror bland annat av rörelser i konstruktionen, otillräcklig styvhet i underlaget under plattorna eller brister i utförandet (Andersson och Rönnow 2014). Cirka två tredjedelar av alla skador som sker med keramiska beklädda golv sker i träbjälklag.

Jansson (2010) skriver att deras genomgång av 10 badrum uppvisade utförandefel med golvbrunnens stöd i stort sätt i samtliga fall. Det förekom också relativt många sprickor i tätskiktet som troligen berodde på rörelser i underlaget.

Rörelserna i träbjälklaget beror på variationer i fuktighet och temperatur (Andersson & Rönnow 2014). Mätningar visar att en ny bjälke (fuktkvot 18 %) med höjden 220 mm kan efter uttorkning krympa som mest 8 mm i höjdled. Hur mycket bjälken krymper beror på vart i trädstammen bjälken är sågad med hänseende på årsringar. Läggs flera bjälkar bredvid varandra som är från olika delar av stammen kan det bli stora vinkeländringar i golvet. Genom att montera bjälkar som håller en fuktkvot på högst 12 % kan den initiala krympningen minskas till hälften.

Trähus har ofta golvspånskivor som underlag och det är viktigt att följa tillverkarens anvisningar om rörelserfogar mot väggar och andra anslutningar. Till exempel går det använda cementbundna skivor eller golvgipsskivor ovanpå spånskivan.

Det har också visat sig att våtrum i träbjälklag med plastmatta klarar sig bättre då mattan är mer eftergivlig vid rörelser från träet.

Klämring, brunnsmanschett och förhöjningsringar
När klinker används som golvbetäckning ska brunnsmanschett användas. Efter golvet blivit applicerat med tätskikt ska brunnsmanschetten klistras på plats och sen ska ytterligare ett lager tätskikt täckas över manschetten. Sedan ska manschetten skäras upp och vikas ner i brunnen. För bästa resultat ska brunnstillverkarens skärverktyg användas. Klämringen är viktig att montera enligt tillverkaren och klämringen måste klämma åt ordentligt för att hamna i rätt position.

Väggnära brunnar blir allt vanligare och vissa av dessa saknar klämring och bygger istället på att tätskiktet limmas på flänsar till brunnen. För att en väggnära brunn ska vara godkänd måste den testats ihop med ett specifikt system!

Förhöjningsringar används idag ofta på grund av lathet eller vid ont om tid. [En förhöjningsring används om brunnen tex kommit förlågt i golvet, då sätter man i en ”förlängningsdel” i brunnen]. En förhöjningsring ska vara en nödlösning. En förhöjningsring kan göra det svårare att rengöra brunnen och om stopp uppstår finns risken att vatten läcker ut i skarven mellan brunn och förhöjningsring. Lika så ska inte silen monteras excentriskt över brunnen då även detta försvårar rengöring av den, i värsta fall går inte vattenlåset att lyfta ur.

Klämringar som är lösa har visat sig kunna orsaka stora skador som kunnat undvikas om bara klämringen kontrollerats med jämna mellanrum att den sitter fast. En av de allra vanligaste skadorna har också visat sig vara en klämring som glömts bort att monteras.

 

2011 genomförde SP funktionsprövning av de då relativt nya foliebaserade systemen som kom ut på marknaden (Jansson & Samuelsson 2011). Deras tester innefattade också kontroll kring anslutningen vid golvbrunnar. 

Resultatet visade att de brunnar som anslöts med en brunnsmanschett samt folie ner i golvbrunnen och monterades korrekt med klämring uppvisade inga läckage alls.

 

De brunnar som monterades där folien eller membranet klipptes upp och endast själva brunnsmanschetten gick ner i brunnen vid klämringen uppstod mer eller mindre omfattande läckage på 8 av 9 brunnar, vilket indikerar att utförandet av skarvtekniken av foliesystem kan ha stor betydelse vid denna typ av läckage. Något som också konstaterades under proverna är att självhäftande brunnsmanschetter anses vara en beprövad metod som ger ett bra resultat om det utförs korrekt.

CAC Tips: Ska du sälja ditt hus och har ett våtrumsintyg/kvalitetsdokument från entreprenören, ta fram detta och visa upp det vid besiktningen. Är du osäker på om du fått dokumentet kan du alltid vända dig till entreprenören som gjort dit våtrum. Oftast lagras dokumentet hos dem i många år. 
Ska du köpa ett hus? Fråga säljaren om hen har ett våtrumsintyg/kvalitetsdokument. Detta är en värefull handling att ha. 

De branschstandarder som gäller idag för VVS är: Säker Vatten
och för själva våtrummet, antigen GVK eller BKR:s branschstandard. 

Andersson, C. & Rönnow, K. (2014). Säkra konstruktioner och anvisningar för golvbrunnar i träbjälklag. Helsingborg: Lunds Tekniska Högskola.

Jansson, A. (2010). Våtrumsgolv med keramiska plattor på träbjälklag. Borås: SP.

Jansson, A & Samuelsson, I. (2011). Tätskikt i våtrum – funktionsprovning av foliesystem. Borås: SP.