Efter detta har det byggts en rad produkter där den välbekanta ”trekronor” C.A.C-loggan återfunnits. Allt från en enklare maskin som krossade burkar, som min pappa som beställde, till ett mer avancerat vadderat- och skinnklätt gymnastikredskap, en av produkterna jag är mest stolt över från den tiden. Det skissades också på också en speciell snurrplatta åt gymnastikföreningen som vi skulle ha som förövning till våra ”skruvar” när man gör volter, dvs även skapa en rotation kring kroppens längdaxel samtidigt som volten görs

Efter jag börjat läsa till pilot på flyggymnasiet som 17-åring följde C.A.C logotypen med upp till Västerås från de småländska skogarna. Jag utvecklade ett system med flygplatskort innehållande information som jag ville ha lättillgänglig när jag flög och inför landning på nya flygplatser. Och ja, vi flög ensamma när vi var 17 år, vilket komiskt nog innebar att vi var tvungna att cykla till flygskolan, eftersom vi inte fick köra bil, och därifrån fick vi ta ett flygplan och flyga iväg ensamma!

Det utvecklades också en enkel ”navigationsdator” beståendes av två pappskivor som räknade ut vindkomposanter och som gick att ställa in mot banriktningen och snabbt läsas av inför en landning och jämföra mot den vind som flygledaren läser upp för piloten ca 60 sekunder före landning.

När jag gjorde min efterforskning snubblade jag över på ett par gamla bilder som jag nästan glömt. I familjens torp söder om Kalmar har jag lärt mig det mesta inom byggnation och renovering av min mamma och pappa. Torpet var nästan fallfärdigt när vi köpte det för den blygsamma summan 120.000 kr med hål i taket och genomruttna timmerväggar på sina ställen. Men efter många år av hårt arbete har vi återställt torpet till en helt frisk och välmående byggnad. Både pappa och morfar är/var ingenjör och alla i familjen bygger tillsammans. Efter varit med ett par år och observerat och lärt mig en hel del bestämde jag mig för att bygga en liten sidobyggnad bredvid torpets vedbod. Med inspiration hämtad från barnlägret i Hällevik (i Blekinge utanför Sölvesborg) där byggnaderna från 30-talet är upplagda på vanliga naturstenar började jag utsättningen. Årtalet på fotografierna avslöjar att jag var 14 år när jag reste min första egenhändigt byggda byggnad. Den var oisolerad, dragig och fick byggas av det spillmaterial som blivit över från torpets renovering, men jag lyckades hitta 30 takpannor som inte gått sönder och jag har sovit flera nätter i det huset med många fina minnen.