Utvecklingen av platta på mark i Sverige ledde till många olika utformningar men gemensamt hade de flesta ett dåligt fuktskydd (Hedlund & Blom 2014). Mycket av problematiken berodde på bristande forskning, dåtidens byggnormer samt att Sverige valde att avvika från konstruktionsprincipen som med bättre fuktskydd som USA använde i sina plattor, då det ansågs ur fuktsynpunkt att Sverige skulle ha ett gynnsammare klimat.

I huvudsak placerades isoleringen över plattan i konstruktionerna som uppfördes (Sandin 2010). Det var vanligt att golvet gjöts direkt mot marken utan någon luftspalt, plintar eller grundmurar (Hemgren & Wannfors 2003). Många hus med denna konstruktion har sedan drabbats av fuktproblem som lett till mögel och dålig lukt. Från 60-talet till 80-talet inträffade ett stort antal fuktskador och speciellt känslig var plattor som försågs med överliggande isolering i uppreglade golv (Sandin 2010). Huvudorsaken till mögel och fuktproblemen i den oisolerade plattan på mark berodde på uppstigande markfukt i ångform.  På 90-talet började branschen uppdaga vad som gjordes fel och började förstå allvaret i vad som bör vägas in (Hemgren & Wannfors 2003):

·       bygg på lämplig mark
·       fungerande dränering
·       väl dränerande och kapillärbrytande lager, minst 150 mm under plattan
·       värmeisolera betongplattan underifrån, minst 200 mm helst 300 mm isolering
·       om möjligt använd inte täta golvskikt ovan på plattan.

Vidare är det viktigt att kantbalken på plattan isoleras på ett korrekt sätt för att undvika en kraftig köldbrygga.

Tecken på att det kan finnas fuktproblem i en platta på mark: 

·       Unken, sur eller elak doft allmänt i huset eller under möbler och inredning med sluten sockel.
·       Röta och/eller mögel i trösklar och socklar.
·       Kondensbildning på betongplattan under sommaren.
·       Golvmattor som släpper och bubblar.
·       Förändringar i färgen längst ned på väggar. Även mögelpåväxt direkt på väggen längst ned kan förekomma. Färg och puts som flagnar av.
·       Trägolv som reser sig eller i värsta fall flyttar väggar i huset när golvet sväller.
·       Golv upplev som svampiga och med dålig bärighet.

Orsakerna till fuktproblemen kan vara många, där ibland otillräcklig dränering, mark som lutar mot huset, byggfukt som inte hunnit torka ut, fuktvandring genom plattan från marken pga dåliga kapillärbrytande skikt, trä som ligger i direkt kontakt mot betongen, lokala temperatursänkningar vid köldbryggor som höjer fukthalten eller otillräcklig ventilation av huset.

Platta på mark är en konstruktion som är helt eller delvis konstant ansatt av en fuktig miljö (Hedlund & Blom 2014). Under plattan placeras [idag] ett kapillärbrytande skikt av grovkornigt material för att förhindra att vatten kan kapillärt sugas eller stiga upp i plattan. Dock ska det nämnas att det inte bara är genom kapillärsugning som plattan kan bli fuktutsatt, även fukt som avges från marken i ångform påverkar plattan.  Marken är varm och fuktigt under en uppvärmd byggnad och håller en relativ fuktighet på 100 %. Ånghalten inomhus är i många fall lägre än ånghalten under plattan, vilket gör att ånga från marken diffunderar [strävar, vandrar] mot den torra inomhusluften. 

Det har förekommit att en plastfolie lagts under gjutningen
men sannolikheten att en sådan folie går sönder under gjutningen av plattan
bedöms vara stor (Hedlund & Blom 2014). Lika så ökar torktiden av plattan
då den inte kan torka ut nedåt. Det finns också fall där vatten från sidan av
grunden runnit in ovanpå plasten och på så vis belastar plattan med fukt
underifrån.

RISE, Research Institutes of Sweden, visar två uträkningar på hur mycket fukthalten kommer skilja i ovankant av betongen hos en oisolerad platta (Jansson 2017). En oisolerad platta utan plastmatta mot betongen håller ca 40 % RF i ytan medan en oisolerad betongplatta med en tät plastmatta ovanpå håller mellan 94-98 % RF direkt under plastmattan. 

Även uppreglade golv och flytande golv med täta plastmattor överst visade höga fukthalter i hela konstruktionen. Sammanfattningsvis redovisar RISE att fuktproblem uppstår vid applicering av täta skikt över plattan, att de flesta skadefall beror av fukt i ångfas och att det är viktigt att torka ut byggfukten till under en kritisk nivå (85-90% RF) före golvbeläggningar läggs in. 

I den yttre zonen av golvet, mot ytterväggarna, blir plattan kallare om vintern och finns otätheter mellan golv och yttervägg då kan vattenånga som tränger ut i konstruktionen från inomhusluften kondensera mot plastfolien och fukta upp reglarna (Sandin 2010). En ordentlig kantisolering av plattan motverkar detta. 

RISE poängterar att golvvärme inte alltid skapar den torra platta som föreställs. Vid golvvärme i hus med dåligt isolerad platta bildas en stor värmekudde (värmemagasin) under husgrunden vintertid när golvvärmen värmer huset (Jansson 2017). Senare på sommaren när golvvärmen är avstängd finns det en risk att markens värmemagasin istället trycker fukt upp i plattan när värmemagasinet strävar efter utjämning genom att gå tillbaka mot den nu kallare plattan med avslagen golvvärme. RISE poängterar också vikten av att lägga en plastfolie under trägolv då golvvärmen vid användning torkar ut plattan, och frigör fukt som börjar vandra uppåt ytan mot golvbeläggningen som då kan skadas på grund av golvvärmens orsakade fuktvandring.

Uppreglade golv är i hög grad beroende av en fungerande ångspärr mot betongen och därför anses det idag att konstruktioner med uppreglade golv är en riskkonstruktion (Hedlund & Blom 2014). En undersökning utförd av Boverket visar fuktskador som uppstått i konstruktionen platta på mark domineras av mellanliggande värmeisolering i uppreglade golv.

Efter alla problem med överliggande isolering av platta på mark övergick branschen till att lägga isoleringen under plattan och limma en plastmatta direkt på betongen, dock fick denna konstruktionsprincip problem genom att plastmattorna släppte och limmet skapade doftproblem (Sandin 2010). Orsaken till detta problem var inte konstruktionen i sig, utan att byggfukten inte torkades ut tillräckligt.

Platta på mark med underliggande isolering anses idag vara en helt säker konstruktion. Skillnaden mellan under- och överliggande isolering hos betongplattor på mark är alltså hur fuktmekaniken fungerar. Sett från perspektivet om värmetransport är det ingen större skillnad vart isoleringen ligger.

Jansson, A. (2017). Byggnadsdelar och riskkonstruktioner, del 1. RISE: Okänt ort. https://docplayer.se/106990713-Byggnadsdelar-och-riskkonstruktioner-del-1-golvkonstruktioner-och-fukt-platta-pa-mark.html [2020-06-06]

Hedlund, D. & Blom, L. (2014). Tilläggsisolering och fuktproblem i grundkonstruktionen platta på mark. Gävle: Högskolan i Gävle.

Hemgren, P. & Wannfors, H. (2003). Husets ABC. Västerås: Ica Bokförlag.

Sandin, K. 2010. Praktisk Byggnadsfysik. uppl. 1:1. Lund: Studentlitteratur

SVT (2008). Många hus fukt- och mögelskadade. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/manga-hus-fukt-och-mogelskadade [2020-06-04]

Blom Westergren, E. (2017). Riskkonstruktionerna du behöver se upp med. https://www.byggahus.se/renovera/riskkonstruktionerna-du-behover-se [2020-06-04]