En plintgrund används ofta i områden med kuperad terräng eller för icke permanenta boenden (Nilsson & Harderup 2003). Byggnaden placeras på plintar som är grundlagda under tjälfri nivå. Bjälklaget ska bestå av fuktbeständiga material och utrymmet bör vara minst 0,5 meter högt för att uppnå en fullgod ventilation. Plintgrunden bedöms som relativt säker mot fukt och mögel samt ger ett fullgott skydd mot radon. Eftersom en plintgrund är helt öppen blir klimatet under huset ungefär det samma som uteklimatet.

Det som gör plintgrunden till en riskkonstruktion är att utrymmet ibland byggs in med en gles skärm som minskar luftgenomströmningen (Westergren 2017). Markfukt, ansamlingar av vatten, otätheter i bjälklaget samt felaktiga materialval kan ge fuktskador. Marklutning måste vara korrekt och förhindra att vatten blir ståendes samt är det viktigt att se till att luften kan strömma fritt igenom utrymmet. Det är inte rekommenderat att använda utrymmet som förvaringsplats.